Vi ses svenska!

Det var sista lektion av svenska idag. Tyvärr. Efter 160 minuter den här veckan känner mig bättre och sökare än på början. Min älskade svenska. Jag känner det skulle vara perfekt när jag kunde prata varige dag. Det är mycket svart och stränande att koncentrera sig. Det gör ont när jag glömmer ett ord som jag inre känner. Men det gör mig glad när jag förstår och när jag kan svara på fråga. Jag vill bara läsa svenska böcker, prata med människor, lyssna på radio, titta på filmer… det alt vil jag göra på svenska varige dag. Men här pratar nästan ingen svenska. Sverige är ett fördömd land som vilken jag kan gå in. Bara kika i det landet. Jag hoppas att se dig snart. Hoppas att lukta dig snart. Hoppas att prata svenska snart. Jag hoppas också att träffa mina svenska kompisar en dag. Jag måste skriva dem. Ha det bra svenska. Jag är tacksam att jag kunde öva dig lite. Till nu. Framtiden är ösäker. Men jag njutar av dig just nu.